Vem jag ärJag som har kennel Amorras heter Bisse Falk.
Jag föder upp dvärgschnauzrar svart och silver i hemmiljö. För närvarande har jag sex hundar hemma - alla dvärgschnauzrar Jag är utbildad Allmänlydnads, Valp- samt Rallylydnadsinstruktör inom SBK och arbetar aktivt med alla mina hundar. Några tävlar jag lydnad och rallylydnad med, men jag tränar också agility, spår samt Nosework. Jag är även utbildad instruktör för Vårdhundsekipage på Hundens Hus i samarbete med Studiefrämjandet och SBK. På höstarna händer det att jag har kurser i kantarellsök med hundar. Jag har också utbildat Läshundar. När jag inte jobbar med hundarna skriver jag barnböcker med naturen som tema, jag har också gjort några dokumentärfilmer som gått på teve och några historier för barn på Utbildningsradion.. |
Kenneln ligger på landet i Smedjebackens kommun i Dalarna. Här har hundarna stora ytor att leka på och vi har härliga promenadstigar runt omkring.
Självklart syftar min uppfödning till att få fram friska, sunda, mentalt trevliga hundar med god exteriör som följer rasstandarden. Men vad menar jag då med mentalt trevliga hundar? Jag är väl medveten om att det kan betyda olika saker för olika människor. Vill du veta mer, så titta under "Valpar" där jag skriver vad jag hoppas på för just den aktuella kombinationen.
De allra flesta av mina valpar är aktiva hundar som passar personer som gärna sysselsätter sig och har roligt med sin hund. Det viktigaste för mig när jag säljer en hund är att den ska få ett kärleksfullt och aktivt hem. När jag tar en kull valpar, vill jag att valparna blir trevliga så att de kan bli trofasta och härliga kamrater åt sina hussar och mattar, och kunna följa med i vått och torrt.
Tänk på, att köper du en dvärgschnauzer skaffar du en hund som inte vill ligga ensam hela dagarna. Den vill vara med sin matte och husse - kan du inte ta med den till jobbet brukar det fungera bra med en dagmatte eller hunddagis. Och den vill också att du sysselsätter både dess kropp och hjärna. En av de dagliga promenaderna bör minst vara runt 4 kilometer lång.
Jag brukar ha en mentalbeskrivning för valparna när de är drygt ett år för att veta att jag är på rätt väg i min avel.
Så klart att jag vill att de ska se bra ut också, för även om man inte vill ställa ut sin hund är det ju roligt att känna sig stolt över den - och det vill jag att du ska känna om du har en Amorras-hund.
Självklart syftar min uppfödning till att få fram friska, sunda, mentalt trevliga hundar med god exteriör som följer rasstandarden. Men vad menar jag då med mentalt trevliga hundar? Jag är väl medveten om att det kan betyda olika saker för olika människor. Vill du veta mer, så titta under "Valpar" där jag skriver vad jag hoppas på för just den aktuella kombinationen.
De allra flesta av mina valpar är aktiva hundar som passar personer som gärna sysselsätter sig och har roligt med sin hund. Det viktigaste för mig när jag säljer en hund är att den ska få ett kärleksfullt och aktivt hem. När jag tar en kull valpar, vill jag att valparna blir trevliga så att de kan bli trofasta och härliga kamrater åt sina hussar och mattar, och kunna följa med i vått och torrt.
Tänk på, att köper du en dvärgschnauzer skaffar du en hund som inte vill ligga ensam hela dagarna. Den vill vara med sin matte och husse - kan du inte ta med den till jobbet brukar det fungera bra med en dagmatte eller hunddagis. Och den vill också att du sysselsätter både dess kropp och hjärna. En av de dagliga promenaderna bör minst vara runt 4 kilometer lång.
Jag brukar ha en mentalbeskrivning för valparna när de är drygt ett år för att veta att jag är på rätt väg i min avel.
Så klart att jag vill att de ska se bra ut också, för även om man inte vill ställa ut sin hund är det ju roligt att känna sig stolt över den - och det vill jag att du ska känna om du har en Amorras-hund.
Min första dvärgschnauzer flyttade hem till mig 2006. Men hundar har jag haft i hela mitt liv.
Som femåring fick jag min första egna strävhåriga tax. När jag var 13 år längtade jag efter en hund som var ännu mer min alldeles egen. Jag diskade ihop pengar så att jag kunde köpa den långhåriga taxen Söderåsens Anisette. Henne ställde jag ut med goda resultat (bla någon BIR placering) tills rektorn i min skola sa Stopp! På den tiden gick man i skolan på lördagar, och att få ledigt för att gå på hundutställning tyckte han inte var i sin ordning. Så där tog utställningskarriären slut - men jag fick i alla fall en valpkull efter Settie, som jag kallade henne.
Under tonåren arbetade jag dels på en kennel för blodhundar och även på Carin Lindhes kennel Mountbank för varghundar, innan livet tog en annan vändning.
Jag fick familj och började min författarkarriär. Hund kunde jag ändå inte leva utan. När Settie inte längre fanns, skaffade jag en strävhårig tax. Och sedan en mellanschnauzer (som det hette då) Kvadrats Feria. Ferri, som hon hette till vardags, var en fantastisk hund. Klok och kommunikativ som få. Hon gjorde mig till schnauzerfantast - något som jag fortfarande är. När hon dog visste sorgen inga gränser och det tog fem hela år innan jag kunde skaffa hund igen. Den här gången blev det en blandras, med mycket border collie i, Vittran. Även hon härlig, men en schnauzer är ändå en schnauzer.
Då det blev dags att skaffa en ny hund, visste jag med säkerhet att det endast fanns en ras att välja hund bland - dvärgschnauzern. En hund som är som en schnauzer fast i mindre format (man kan ta den under armen om man vill, och man kan ha med den överallt). Och sån tur hade jag då, att jag kom i kontakt med Chottans kennel och fick bli fodervärd åt Seuch Lp1 RLDN RLDF Chottans Read My Mind, Rufus, som visade sig var en värdig efterföljare till Ferri. Klok, samarbetsvillig, kommunikativ, älsklig - kort och gott en fantastisk hund!!
Med honom startade mitt hundliv om på nytt. Jag började hänga mer och mer på Brukshundsklubben. Gick kurser och snart tävlade jag med honom i lydnadsklass 1. Charlotte Orre blev min mentor när det gällde hundutställningar, pälsvård, ja allt vad det innebär att sköta en dvärgschnauzer. Tack snälla Chottis för att du ställt upp så mycket - du har inte bara lärt mig massor om dvärgschnauzern, utan också vad det betyder att ha en uppfödare som alltid finns där och ställer upp för sina valpköpare.
Rufus somnade till min stora sorg in våren 2017, nästan 13 år gammal, men han hann bli både pappa och morfar, farfar och mormorsfar till mina Amorrasvalpar, vilket jag är mycket lycklig för.
Min uppfostringsideologi när det gäller hundar, är att jobba med positiva metoder - där klickern har en given plats.
Som valpköpare hos kennel Amorras ska du alltid känna att du får stöd när du behöver det. Varje år har vi en kennelträff då de flesta av Amorras hundarna brukar komma. Verkligen roligt!
När valparna är ca 3 månader brukar jag också hålla en trimkurs för de som vill, eftersom dvärgschnauzern är en hund som måste trimmas och skötas pälsen på för att pälsen ska bli fin och funktionsduglig.
Jag följer SKKs och Dvärgschnauzerringens uppfödningskrav. Alla föräldrardjur är ögonlysta före parning och jag avlar bara på friska, trevliga hundar. Alla valpar är registrerade i SKK med stamtavla. När de flyttar är de nyligen (inom 7 dagar) veterinärbesiktade, har fått sin första valpsjukespruta, är chippade och avmaskade flera gånger. Till sitt nya hem får den med sig mat som räcker ca en vecka, en leksak, dvd som visar hur man sköter pälsen på den, termometer, filt som luktar mamma, samt alla papper som behövs. Jag skickar också med ett kompendium som berättar om vad valpen ska äta och hur den ska skötas den första tiden.
Inga valpar tingas bort förrän vi träffat varandra så att den blivande matten/hussen ska kunna vara säker på att valparna har fått en fin start i livet, och så att jag kan vara säker på att den får fortsätta att ha ett underbart liv.
Kennel Amorras är godkänd utan anmärkning av Länsstyrelsen i Dalarna.
År 2016 tilldelades jag SSPKs Förtjänstecken i silver.
Jag är medlem i
SKK
SBK
SSPK
Dvärgschnauzerringen, där jag sitter med i Hälsogruppen, samt är suppleant i styrelsen.
Som femåring fick jag min första egna strävhåriga tax. När jag var 13 år längtade jag efter en hund som var ännu mer min alldeles egen. Jag diskade ihop pengar så att jag kunde köpa den långhåriga taxen Söderåsens Anisette. Henne ställde jag ut med goda resultat (bla någon BIR placering) tills rektorn i min skola sa Stopp! På den tiden gick man i skolan på lördagar, och att få ledigt för att gå på hundutställning tyckte han inte var i sin ordning. Så där tog utställningskarriären slut - men jag fick i alla fall en valpkull efter Settie, som jag kallade henne.
Under tonåren arbetade jag dels på en kennel för blodhundar och även på Carin Lindhes kennel Mountbank för varghundar, innan livet tog en annan vändning.
Jag fick familj och började min författarkarriär. Hund kunde jag ändå inte leva utan. När Settie inte längre fanns, skaffade jag en strävhårig tax. Och sedan en mellanschnauzer (som det hette då) Kvadrats Feria. Ferri, som hon hette till vardags, var en fantastisk hund. Klok och kommunikativ som få. Hon gjorde mig till schnauzerfantast - något som jag fortfarande är. När hon dog visste sorgen inga gränser och det tog fem hela år innan jag kunde skaffa hund igen. Den här gången blev det en blandras, med mycket border collie i, Vittran. Även hon härlig, men en schnauzer är ändå en schnauzer.
Då det blev dags att skaffa en ny hund, visste jag med säkerhet att det endast fanns en ras att välja hund bland - dvärgschnauzern. En hund som är som en schnauzer fast i mindre format (man kan ta den under armen om man vill, och man kan ha med den överallt). Och sån tur hade jag då, att jag kom i kontakt med Chottans kennel och fick bli fodervärd åt Seuch Lp1 RLDN RLDF Chottans Read My Mind, Rufus, som visade sig var en värdig efterföljare till Ferri. Klok, samarbetsvillig, kommunikativ, älsklig - kort och gott en fantastisk hund!!
Med honom startade mitt hundliv om på nytt. Jag började hänga mer och mer på Brukshundsklubben. Gick kurser och snart tävlade jag med honom i lydnadsklass 1. Charlotte Orre blev min mentor när det gällde hundutställningar, pälsvård, ja allt vad det innebär att sköta en dvärgschnauzer. Tack snälla Chottis för att du ställt upp så mycket - du har inte bara lärt mig massor om dvärgschnauzern, utan också vad det betyder att ha en uppfödare som alltid finns där och ställer upp för sina valpköpare.
Rufus somnade till min stora sorg in våren 2017, nästan 13 år gammal, men han hann bli både pappa och morfar, farfar och mormorsfar till mina Amorrasvalpar, vilket jag är mycket lycklig för.
Min uppfostringsideologi när det gäller hundar, är att jobba med positiva metoder - där klickern har en given plats.
Som valpköpare hos kennel Amorras ska du alltid känna att du får stöd när du behöver det. Varje år har vi en kennelträff då de flesta av Amorras hundarna brukar komma. Verkligen roligt!
När valparna är ca 3 månader brukar jag också hålla en trimkurs för de som vill, eftersom dvärgschnauzern är en hund som måste trimmas och skötas pälsen på för att pälsen ska bli fin och funktionsduglig.
Jag följer SKKs och Dvärgschnauzerringens uppfödningskrav. Alla föräldrardjur är ögonlysta före parning och jag avlar bara på friska, trevliga hundar. Alla valpar är registrerade i SKK med stamtavla. När de flyttar är de nyligen (inom 7 dagar) veterinärbesiktade, har fått sin första valpsjukespruta, är chippade och avmaskade flera gånger. Till sitt nya hem får den med sig mat som räcker ca en vecka, en leksak, dvd som visar hur man sköter pälsen på den, termometer, filt som luktar mamma, samt alla papper som behövs. Jag skickar också med ett kompendium som berättar om vad valpen ska äta och hur den ska skötas den första tiden.
Inga valpar tingas bort förrän vi träffat varandra så att den blivande matten/hussen ska kunna vara säker på att valparna har fått en fin start i livet, och så att jag kan vara säker på att den får fortsätta att ha ett underbart liv.
Kennel Amorras är godkänd utan anmärkning av Länsstyrelsen i Dalarna.
År 2016 tilldelades jag SSPKs Förtjänstecken i silver.
Jag är medlem i
SKK
SBK
SSPK
Dvärgschnauzerringen, där jag sitter med i Hälsogruppen, samt är suppleant i styrelsen.